jag vet inte hur många gånger till jag kommer att ta upp min pojkvän i denna bloggen, men det är en del av min vardag, right? vi kom fram till att för ungefär 1 år sedan träffades vi på stekhouse, och herrejävlar ja, där vet jag helt ärligt inte vart vi fick det ifrån, men någonstans klicka det iafall. och tur är väl det att det har suttit i, trots motgångar.
och en kväll i november när vi satt på cafe viva, jag blev full på ingenting och jag har egentligen ingen aning om varför vi hamnade där tillsammans, jag, oliver och paulina?
men vi gjorde det iafall, och det var väl där någonstans som jag fick upp ögonen.
efter det har det varit upp och ner, från min sida. och nu i efterhand vet jag väl inte riktigt varför, eftersom nu vet jag hur jag vill ha det. men å andra sidan kanske det inte hade varit samma sak om det hade varit tipp topp hela tiden. jag skulle aldrig, aldrig vilja förstöra detta.
jag har en säsong i sälen som väntar på mig, och jag ser verkligen fram emot detta, absolut. men det finns ingenting som skrämmer mig så mycket att åka ifrån dig.
jag älskar verkligen dig oliver. och hur löjligt det än låter just nu, så ja, våra planer ska gå i uppfyllelse så är det bara.

(tyvärr har jag ingen bra bild på oss två, hur sorligt är inte det. men min kamera är nu klar för avhämtning på el-giganten. så håll ut. hoho)